Det finns ett rum dit ljuset inte når.
Där finns en hjärta som slutat ropa fast fortfarande slår.
Ett blekt ansikte som bara ser sig rakt fram.
Och blicken i ögonen som alltid kommer vara kall.
Orörlig ensamhet.
På bilden ser man en pojke som sitter i sin ensamhet. Direkt när jag såg den kom jag att tänka på Dogboy. Dikten jag valde handlar om ensamhet på ett spännande sätt.
Sambandet mellan bilden+dikten och boken tycker jag är att Alex har blivit lämnad i sin ensamhet. Han föräldrar stack till USA och hans blev till och med splittrad från sina nyfunna vänner.
Man märker i boken att det är väldigt svår att leva på egen hand utan föräldrar och ett riktigt hem. Man får också veta att samhället inte behandlar gatubarn på bra sätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar